Allt det där fina

Jag tänker väldigt ofta på hur mycket fint jag har i mitt liv & vad jag lyckats med att prestera. Jag är nitton år och har körkort, lägenhet och bil. Jag har snart lyckats få ihop 30 högskolepoäng. Jag gick ut gymnasiet med riktigt bra betyg och var under sista året ordförande i elevrådet. På studentdagen fick jag ett omnämnande och ett stipendium för mitt arbete för alla elever på skolan. Både jag och min pojkvän har jobb som ger oss bra plattformar att stå vilket är få förunnat.

Visserligen är allt jag skrivit inte så särskilt viktiga saker jämfört med annat men det är saker som vi västerlänningar har förmånen att kunna göra men som många ändå inte drar nytta av. Visst föds vi alla med olika förutsättningar men alla har ändå möjligheten att få en bra utbildning och med det ett bra jobb. Det gäller bara att inse det och utnyttja vårt jämförelsevis fantastiska skolsystem.

Riktigt viktiga saker, saker som betyder något i längden har jag också gott om i mitt liv. Min pojkvän som jag hoppas på ska vara min hela livet, alla fina vänner jag har och min fantastiska familj. Vi mår bra allihop och har roligt tillsammans. Trots att jag har det såhär bra skäms jag inte för att säga att jag är stolt över allt jag åstadkommit i mitt relativt korta liv. Jag menar... Jag är inte ens tjugo och grunden för mitt liv är lagd. Jag vet att jag värd detta, för jag har kämpat. Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor men jag har fanimej klarat ut det. Jag har brottats med ångest och mörka perioder från och till så länge jag kan minnas men jag har fixat det. Med stöd från fantastiska personer har jag tagit mig hit, helt själv. För oavsett hur mycket hjälp man får ligger alltid viljan hos en själv. Man måste vilja bli hjälpt. Självklart är inte allt sådär fantastiskt bra hela tiden men å andra sidan så är det väldigt bra så mycket oftare. Och det mina vänner, är jag jävligt stolt över!

Mina fina föräldrar som alltid funnits här för mig 

När hårt arbete lönar sig...