Woohooo! Jag överlevde första träningen. Med en något svullen vänsterfot och en kropp som sakta börjar bulta av träningsvärk ligger jag under min teddypläd och småler för mig själv. Tänk att jag efter fyra månaders bortavaro fick jag äntligen vara med igen. Det var blandade känslor innan jag steg ut på plan. Hur kommer det gå? Kommer de andra bli sura om det inte går så bra? Men väl ute så blev jag fokuserad och släppte alla tankar på att bli bedömd. Jag är så bra jag kan för stunden, duger inte det kan resten gå hem.

Nu ska jag krypa upp hos min fina pojkvän & be han klia mig på ryggen!